Duktiga lärare använder inte läromedel … eller?

Antalet gånger jag som lärare har fått höra att man ska skapa sitt eget läromedel för att vara en bra eller riktig lärare är oräkneligt. Visst är det en kreativ och ofta rolig uppgift! Men lär sig eleverna mer på detta sätt? Och är det egentligen inräknat i en lärares uppgifter, särskilt rent tidsmässigt i denna värld av sönderstressade lärare?

Själv tycker jag dessutom att det är helt galet, eftersom man i ett slag fullständigt skuldbelägger alla lärare som använder färdiga läromedel! Och varför? Det finns ingen forskning som visar att eleverna lär sig bättre utan läromedel! Så om du istället är en av dem som faktiskt använder läromedel kan jag nu kan jag glädja er med att forskning i stället visar att de bästa lärarna är de som gillar och använder högkvalitativa läromedel!

Jag hade den stora glädjen att möta Tim Oates, ledande forskare vid Cambridge Assessment. De har 2 500 anställda som arbetar mot 170 länder världen över. Mr Oates leder en grupp på 30 forskare som ägnar sig helt åt utbildning och bedömning och vars arbete låg till grund för omarbetningen av den brittiska läroplanen. Man hade då med oro sett sjunkande resultat och forskarna kunde koppla detta till ett antal orsaker. En orsak var att läroplanen var alltför allmänt skriven, och inte gav lärarna tillräckligt tydlig information om vad de skulle undervisa om. Tim Oates noterar för övrigt samma tendens i Sverige, något som många av oss som arbetat i skolan definitivt kan hålla med om.

En förklaring till detta tycktes vara att man sneglat på länder med goda resultat i internationella undersökningar, till exempel i Asien där läroplanerna ofta är mer generella. Problemet var att man inte insåg att dessa länder istället använde läromedel godkända av staten och att dessa i sin tur styrde innehållet i undervisningen. På så sätt styrdes innehållet och garanterades eleverna en likvärdig undervisning.

Tim Oates gav flera exempel på anledningar till varför läromedel generellt är en sådan framgångsfaktor:

  • Tydlig struktur och samlat material: Eleverna ser progressionen i sitt arbete – vad de ska klara av och vad de klarat av på vägen. Motsatsen är kopierade papper, som bara görs, helt utan reflektion och därmed med låg inlärningsnivå.
  • Anpassning: Texter och uppgifter är anpassade till elevernas nivå, genom lång erfarenhet kring detta. I ett japanskt fall förekom samma matteuppgift sedan 1601 – för att den fungerar.
  • Likvärdighet: När alla elever får tillgång till samma material får alla chansen att få samma grundkunskaper.
  • Föräldramedverkan: Ett läromedel gör att föräldrarna kan följa med och se vad eleverna jobbar med.

När det gäller den sista punkten så kan detta vara något svårare att följa digitalt (jobbar de verkligen i ”boken” eller surfar de?) Men fördelarna överväger ändå, dels för att man lätt kan se i en översikt om de gjort uppgifterna och framför allt för att föräldrarna inte behöver vara lärare i hemmet! Facit finns ju där, en knapptryckning bort eller rättas automatiskt!

Forskarna vid Cambridge Assessment har i sin undersökning kallad Why textbooks count, undersökt 400 läroböcker från länder i hela världen. De plockade russinen ur kakan och fick fram ett antal punkter som de sedan bad läromedelsproducenterna att ta hänsyn till och förbättra. Mr Oates berättade att de själva var förvånade över den enorma förbättring som skett på läromedelsområdet på bara två år. Han menade även att det inte finns några hinder för förlag i Sverige att arbeta på samma sätt mot detta mål gemensamt och gjorde en jämförelse med flygbranschen. På samma sätt som konkurrerande flygbolag inte tävlar om säkerhet så är vi alla intresserade av att förse lärare och elever med läromedel av hög kvalitet!

Nu ska det sägas att forskarna vid Cambridge Assessment undersökte fysiska läromedel, inte för att de var emot digitala, utan för att “digitalt is different” som Mr Oates uttryckte det. Som frälst inom det digitala ser jag dock bland deras slutsater ett flertal punkter där det digitala istället har fördelar gentemot den analoga boken:

Exempel:

  • Fokus på lärandemål – målen för till exempel ett arbetsområde ligger klickbara och stör inte läsningen utan finns tillgängliga när man vill fokusera på detta i klassen eller för eleven. Man kan också enkelt återkoppla till dessa i bedömningen.
  • Tilltalande layout – här är det digitala överlägset, vi kan strukturera texten så att det passar olika typer av elever och vi kan ha ett överflöd av förklarande bilder, eller tvärtom dölja alla bilder om de upplevs som distraherande för inlärning.
  • Bedömning – med bedömningen direkt i läromedlet blir den formativ, finns kvar och är kopplad direkt till elevsvaren, jämfört med om kommentarer och resultaten enbart är inskrivna i en matris särskild från läromedlet eller inlämningsuppgiften.
  • Diagnos inför området – i ett digitalt läromedel kan man börja med att se om alla eleverna har tillräckliga förkunskaper för att klara det man ska gå igenom.
  • Lärandelogg – där man ser sin egen utveckling. Med alla avklarade uppgifter samlade, även lärarens egna som naturligtvis kan läggas in i ett digitalt läromedel, kan eleven reflektera över vad man klarat av och se sin egen utveckling, vilket är avgörande för inlärningen!

Nu låter det som att digitala läromedel är svaret på alla böner och hela den svenska lärarkrisen, men det är inte alls det jag säger. Jag vill däremot återkoppla till det jag började med – vad lärarens uppgift är. 

Lärarna ska eller kan:

  • skapa en intressant lektion med en bra inledning som får eleverna att fokusera.
  • skapa tydliga genomgångar och förklaringar av begrepp och sammanhang.
  • förklara hur innehållet är relevant för eleverna och framtiden.
  • skapa – eller bara välja ut – intresseväckande uppgifter som passar gruppen, individen eller målet för lektionen eller kursen.
  • rätta och bedöma hur väl eleverna lyckas nå målen, samt stötta och motivera dem till att förbättra sig.

Allt detta är sånt som lärarna har tränats i och är fantastiska på! Allt detta är sånt som de kan kräva av sin rektor att få tid till att ägna sig åt! Jag tycker att allt detta låter som ett heltidsjobb i sig, eller vad tycker du? Med läromedel frigörs lärarnas viktigaste valuta – tid!

Slutligen är det glädjande enligt mig är att Mr Oates under sitt besök i Sverige även träffade gymnasieminister Anna Ekström samt ett antal andra inflytelserika skolpersoner. Det ska därför bli spännande att se vad detta utmynnar i för Skolsverige. Men min slutsats blir alltså att bra och duktiga lärare från och med nu, utan skuld och med förankring i forskning kan använda ett läromedel i sin undervisning!

Hjärtligt välkomna att testa våra!


                                       

Lena Gode

Kontorschef Stockholm

 

 

Senaste nyheter

Andra inlägg i Blogg

Press

Här hittar du pressmaterial, till exempel vår logotyp och broschyrer, samt information om kontaktpersoner.

Pressmaterial

Nyhetsbrev

Missa inga viktiga uppdateringar, roliga lektionstips eller annan information – prenumerera på våra nyhetsbrev här!

Prenumerera